Täcket värmer i alla fall lite av kroppen denna kalla mörka natt i mars, skuggorna från gatlamporna utanför leker svagt igenom mina gardiner. Jag tänker på dem orden jag sa, rösten jag använde, ensamheten som rev mig inombords.
En varm bris sveper sakta in i rummet, ungefär som en varm, mysig kram. Jag känner mig genast mycket lugnare och säkrare i omvaron, jag minns den kvällen ännu bättre, jag ger ifrån mig ett svagt leénde och tanken och drömmen som hemsökt mina nätter den senaste tiden.
jag drömmer ofta samma sak. Jag drömmer att jag ligger ensam hemma och stirrar in i väggen. Det är kallt och luften känns svår att andas. Då känner jag det, en varm arm som lägger sig runt mig, ett andetag som värmer min nacke, en röst som säger:
- Jag har länge letat efter något vettigt och varmt i mitt liv, och när jag såg dig förstod jag att jag funnit något fint nått som jag behöver.
Jag svarar med en fråga om vem personen är, men får inget svar. Jag änder mig om och ska precis till att se personen.
Då vaknar jag och inser att drömmen var tyvärr bara en dröm. Det är kallt i rummet, allt är mörkt, skuggorna leker på väggen och jag kollar på klockan och inser att min natt precis börjat. Jag vänder mig om och glömmer drömmen jag haft och somnar om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar