Varför är allvarliga sjukdomar så tidskrävande och drar ner på livslusten vissa stunder? Visst det är 2 allvarliga sjukdomar, men jag orkar inte låta dem styra mig även om jag borde. Jag känner mig fängslad, borttagen från rätten att leva.
Ställde mig frågan idag ( igen ) när jag tror jag kommer dö. Svaret var lätt, innan 40.
Kanske låter hemskt men varför inte?
Ställde mig frågan idag ( igen ) när jag tror jag kommer dö. Svaret var lätt, innan 40.
Kanske låter hemskt men varför inte?
Nu till annat!
Idag har varit en bra dag för övrigt, har åkt till sala o hämtat Bella och Nadja, åkte till västerås o Bella shoppade lite, åkte till repet för revyn, kom hem åt mat, alla gick och la sig och sov, jag har varit uppe och kollat på tv, nu sitter jag och tar en öl,lyssnar på deppmusik och skriver här.
Ja jag vet kanske inte världens bästa blandning med öl och deppmusik, men jag tycker om det får mig att tänka klarare, och verkligen inte bryta ihop just nu.
Jag har undrat hur det kommer gå för mig nu, och som det verkar inte mycket bättre än nu.
Alla vänner pluggar vidare skaffar jobb eller nått annat kul att göra o här sitter jag utan jobb utan pengar utan nån aning om vad jag ska göra med mitt liv.
Fanns en mening förut men nu tror jag inte ens på den!
I sang my heart out,
Now it Can´t breath
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar