ja helt enkelt ligger ajg under täcket fryser o känner mig ensam. tittar ut under täcket lite då o då o kolalr på matchen, ( ja junior-vm i hockey).
just nu skulle jag väll mest vilja ha nån hos mig, kolla film prata, må bra, men ibland ( eller ja ganska ofta) så går det ju inte.
Ransta är ju inte sveriges mest lätttillgängliga ort direkt, jag vill flytta till eget så vem som helst kan komma hem till mig och glo en film . när somhelst ringa nån och säga att man behöver prata, men det är inte lätt, inget är lätt längre.
inte ens att prata med dig är lätt, och varför undrar du ?
ja det är alla möjliga själ , kanske för att ajg har svårt att öppna mig så pass för folk.
önskar fia var här så man kunde vara normal, hon fick mig alltid att le, alltid på bra humör, minsta ord kunde göra min dag. men nu efter skolans slut har jag sett henne kanske 2 gånger endast. o det känns fel. för jag saknar min vän.
jag saknar mina vänner, kärleken, tiden, skratten, leéndet, värmen och filmerna.
allt verkar försvinna
under täcket igen periskopsyn på hockey är det som gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar